Kattuggla2IMGLNw_2290.jpg

Kattuggla i Nationalstadsparken

Grafiskt element

Senvintern bästa tid för ugglevandring

 

2015-02-18

Det är nu, under februari, mars och april – som besökaren har störst chans att få se och höra ugglor i Kungliga nationalstadsparken. Vid denna tid på året inleds ugglornas häckningsperiod och den uppmärksamme kan höra såväl revirrop som lockrop, när ungfåglarna lockar till sig en partner.

I parken finns två sorters ugglor; kattugglan, som är vanligast i Sverige, och berguven, vilken är betydligt ovanligare.  Av berguven tros det bara finnas två individer i hela parken. Kattugglan däremot, finns det cirka 30 par av. Ugglevandringar i Nationalstadsparken arrangeras av olika föreningar, bland annat Naturskyddsföreningen i Stockholms län, där Ronny Fors arbetar som naturguide.

− I Nationalstadsparken har vi Sveriges tätaste bestånd av kattuggla.
Det beror mycket på de idealiska boplatserna som parken erbjuder. De gamla ekarna med ihåligheter som finns utspridda lite här och var, över i princip hela parken, är perfekta boplatser för kattugglan. Berguven, som är den största ugglan i Sverige, gillar inte att bo i träd utan föredrar klippor och bergsstup. Den som vill höra eller se berguven, med sina karaktäristiska stora ”örontofsar” ska därför ta sig till de gamla gasklockorna i Hjorthagen, där de byggt bo utanpå själva klockorna. Jag misstänker att det var det närmaste en klipphäll de kunde hitta i parken, berättar Ronny Fors.

En ugglevandring handlar inte främst om att se själva ugglan, vilket man inte alltid gör, utan om att höra den. Framför allt kattugglan är väldigt talför nu under senvintern. Ugglan är, som bekant, ett utpräglat rov- och nattdjur och därför börjar ugglevandringarna oftast i skymningen. Ingen utrustning behövs, bara bra och varma promenadskor och varma kläder.

− Det allra viktigaste att ta med sig på en ugglevandring är sina öron – och tålamod! I långa stunder står vi bara stilla och lyssnar in omgivningen och väntar in ugglornas läten, förklarar Ronny Fors, och fortsätter:

− Kattugglans och berguvens läte skiljer sig markant åt. Berguven har ett speciellt dovt läte, medan kattugglan bjuder på ett betydligt ljusare hoande. Under juni månad kan man också höra kattugglans ungar, när de tigger om mat inne i boet. Man ska dock komma ihåg att vädret är en viktig parameter för hur framgångsrik en tur blir. Ugglorna tystnar när det blåser och regnar, så den ideala ugglevandringen gör man en lugn och stilla kväll.

Ugglor bildar alltid par om de har möjlighet, och har en otrolig hörsel. Det platta ansiktet gör att de kan fånga upp ljud på långa avstånd. De mjuka vingarna gör dessutom att de kan flyga nästan ljudlöst genom luften i jakt på sitt byte. I Nationalstadsparken har ugglan ideala jaktmarker genom de öppna ängarna, där de kan jaga råttor, möss och sorkar. Kattugglan har funnits i parken sedan urminnes tider, men berguven flyttade in för cirka 25 år sedan.

− Berguven har tyvärr inte lyckats etablera sig så bra i parken. Det par som ursprungligen flyttade in i början av 90-talet och som döptes till Karl-Edvard och Görel, fick ungar efter några år, men de små klarade inte av den stadsnära miljön. De flög in i elledningar och råkade ut för andra olyckor som gjorde att de inte klarade sig till vuxen ålder. Idag finns det troligtvis fortfarande bara två berguvar i hela Nationalstadsparken. Karl-Edvard och Görel dog för många år sedan, så sannolikt är det nya vuxna berguvar som tagit sig in i Nationalstadsparken under årens gång. Trots att antalet berguvar är få, har den som tar sig till gasklockorna vid Oxbergsbacken i Hjorthagen en rimlig chans att få en glimt av någon av dem − om än på långt avstånd, avslutar Ronny Fors.


Naturskyddsföreningens ugglevandring i Nationalstadsparken, som leds av Ronny Fors, äger rum den 26 februari, kl 18.00. Läs mer här.

Även Stockholms Ornitologiska Förening anordnar ugglevandringar i parken så här års. Se Nationalstadsparkens kalendarium för tid och plats.

Skriv ut