Sånglärka

Alauda arvensis

Sånglärkan är kanske den somrigaste av Nationalstadsparkens fåglar. Visserligen kommer den tidigt till häckplatsen på Ladugårdsgärde, redan i mars, men sången är långlivad. Långt in på högsommaren sjunger lärkan sin till synes oändliga visa högt upp i skyn med fladdrande vingar. Förr skulle vårens första lärka skjutas och lämnas in till kungen på slottet mot en dukat, en sed som höll i sig till 1850-talet. Idag är det de lösspringande hundarna som lärkparen huvudsakligen ska passa sig för. Får joggaren syn på en sittande lärka är den betydligt svårare att identifiera; den är ganska oansenligt brunaktig med en liten huvudtofs. Det är först när den stiger rätt upp i skyn på darrande vingar och med en ändlös drill som mysteriet löses.