KaknäshöstPNw.jpgGrafiskt element

Rysskråkorna flyger över djurkyrkogården

Vintern har gripit tag i Djurgårdslandskapet ute på Kaknäshalvön. Vinden drar snålt över Värtan och den forna fågelrikedomen är som bortblåst. Den enda flyttningsrörelse ett tränat öga kan se är de glesa sällskap av kråkor som drar mot sydväst över Kungliga nationalstadsparken. De har kommit via Roslagen-Väddö-Åland-Finland och ända bortifrån Ryssland.

Den hårda ryska vintern tvingar dessa sluga fåglar att dra sig undan mot det lite varmare Sydsverige respektive Danmark och Nordsjökusten. Kråkan är ju en vanlig stannfågel i Stockholmstrakten och bevisligen blir de överflugna av artfränder från nordost. Kråkan som en av de absolut sista senhöstflyttarna är också ett tidigt vårtecken. Ofta kommer rysskråkorna tillbaka redan i februari , överflygande de tappra Stockholmskråkor som uthärdat en allt mildare vinterperiod.

Kaknäs har på grund av sina störande skjutbanor länge varit en förbisedd del av Norra Djurgården, dvs. den del som börjar på nordsidan av Djurgårdsbrunnskanalen. Här finns dock många små pärlor för flanörer. En favorit är Kaknäs Djurkyrkogård vid Kaknäs f.d. skjutfält. Att begrava djur på särskilda djurkyrkogårdar började man med i mitten på 1800-talet men oftast fick exempelvis den trogne hunden en enkel minnessten hemma på tomten.

Den äldsta större begravningsplatsen för djur i Sverige är Kaknäs Djurkyrkogård och här fick författaren August Blanche (1811-1868) hund Nero sin sista viloplats på 1860-talet. Hans begravning rörde många hjärtan på den tiden, och Stockholmarna började spontant begrava sina hundar nära "Nero" och så växte djurkyrkogården fram. Idag har varje större stad i västvärlden en djurkyrkogård, den mest kända är Cimetière des Chiens i Paris som öppnade 1899. Bland alla hundar och katter finns här även hästar, apor, lejon och fiskar. 

På Kaknäs Djurkyrkogård kan man också finna udda djur som cirkushästen “Don Juan” och den populära polishästen Utter. Letar man runt lite hittar man även papegojor, kaniner och sköldpaddor. Sedan 1993 är det åter tillåtet att begrava kremerade husdjur på denna plats under överinseende av Stockholms kennelklubb.

På vår och sommar är fågellsången rik över gravarna. Du stöter på denna rofyllda plats om Du går längs kusten mellan Vikingarnas SegelSällskap vid Hundudden och Lidingöbro värdshus. Går du sträckan kan du titta ut mot Fjäderholmarna och se om du ser två klumpar i träden. Då är det havsörnsparet som vilar sig mellan jaktförsöken på skarv.

 

Rapport 091202, Henrik Waldenström

 

 

Skriv ut