Laduviken-ängLNw.jpgDrottning Kristinas lada vid Fiskartorpet. Foto: Lars Nyberg Grafiskt element

Ängs- och hagmarker

Fram till senare hälften av 1600-talet präglades Djurgården helt av det jordbruk som bedrevs i området. På 1680-talet påbörjades omvandlingen till jaktpark. Man upphörde att odla grödor och åkrarna lades igen för att bli betesmarker – hagmarker – för kungens hjortar. För att få hö som vinterfoder till hjortarna fortsatte man att slå en del av ängarna. Från 1700-talets senare del användes Djurgården främst som lustpark och år 1829 flyttades de kvarvarande hjortarna till en mindre hage vid nuvarande Hjorthagen.

Ängs- och hagmarkerna var mycket artrika miljöer men har genom utebliven hävd och luftföroreningar förlorat en stor del av sin artrikedom. I dag återfinner vi ängs- och hagmarker exempelvis norr om Manilla, vid Kaknäs ängar, kring Stora och Lilla Skuggan, väster om Ulriksdals Slott och inne på Sörentorps polishögskola. Vid Lilla Skuggan kan man se betande hästar, kor, får och vilda gäss.

De betande fåren är kända som ”Kungens får”. I över hundra år har traditionen med Kungens får funnits för att hålla Djurgårdens landskap öppet. Dess transport genom staden nattetid var förr en stor begivenhet. Nu ses de mest kring Stora och Lilla Skuggan. Kungliga Djurgårdens Förvaltning, som sköter en stor del Kungliga nationalstadsparkens mark, hyr numera in dem från privata ägare. Norra Djurgården betas också av ett tjugotal kor av rasen highland cattle. 

Skriv ut