Hebbe_skalljaktNMbeskw.jpgSkalljakt på norra Djurgården, 1824. Philip Bernhard Hebbe. Nordiska museet. Målningen är något beskuren.Grafiskt element

Jaktparken

Utöver jordbruk och försvar var Norra och Södra Djurgården av betydelse för att säkra tillgången på vilt. Intresset för jakt växte och i närheten av Nordiska museet anlade Johan III på 1570-talet den första egentliga ”djurgården” med renar, hjortar och älgar. På 1680-talet inhägnade Karl XI hela Norra och Södra Djurgården till en jaktpark, något som fanns vid varje europeiskt hov med självaktning.

Jaktparken sträckte sig från Stora Lappkärrsberget i norr till Täcka Udden på Södra Djurgården. Den omgavs av en cirka två mil lång och två meter hög gärdesgård. Staketet behövdes för att hålla kvar det jaktbara viltet men också för att hindra att varg, björn och tjuvjägare tog sig in. För att inte staketet skulle bli onödigt långt förlades det en bit in på stranden. Utanför uppläts tomter till sjöfolk, timmermän och fiskare. Delar av parken inhägnades i sin tur för att användas för slåtter av vinterfoder till viltet. All åkerjord lades nu igen till äng och betesmark för hjortar och tamdjur. Som mest fanns cirka 1500 hjortar.

En djurgårdsförvaltning med uppsyningsmän, grindvaktare och hovjägare bildades. För dessa uppläts små gårdar på Djurgården. Förutom lador och andra ekonomibyggnader var detta i stort sett den enda bebyggelse som fanns inom jaktparken. Man kunde komma in till parken genom att betala grindavgift vid någon av de många blåmålade grindarna. Om detta minner Blå Porten, strax intill Djurgårdsbrons södra fäste, som uppfördes på 1840-talet som ersättning för en äldre och uttjänt port till jaktparken.

Djurgårdens stränder erbjöd ett gott fiske, särskilt i Husarviken där fisket var förbehållet kungen. Här uppförde Karl XI en fiskarstuga, som i dag är Nationalstadsparkens äldsta byggnad. Landhöjningen har gjort att Fiskartorpet numera ligger en bra bit från vattnet.

Hovjägarna hade tidvis rättighet att bränna och utskänka brännvin, en verksamhet som gav ett välkommet tillskott till lönen. Vid krögarämbetets inventering 1733 fanns 32 lokaler på Södra Djurgården som serverade sprit. De låg oftast i anslutning till jägarboställena vid grindarna. Krogen Lill-Jans i trakterna av nuvarande Tekniska högskolan var den mest populära. År 1755 infördes ett krogförbud och krogarna omvandlades till nykterhetsvärdshus som serverade spenvarm mjölk.

Jaktparkens storhetstid varade fram till 1700-talets mitt. Den dåvarande kungen Adolf Fredrik var inte så jaktintresserad utan öppnade i stället upp området för utflykter och förlustelser. I slutet av 1820-talet revs stängslet och de kvarvarande hjortarna flyttades till en mindre hage vid nuvarande Hjorthagen. Grindavgiften avskaffades för gående 1862 och för åkande 1877.

Skriv ut

Visste du att...

Jakten bedrevs inom fyra jaktområden: Kammarjakten vid Gärdet, Stora Jakten mitt på södra Djurgården, Biskopsjakten i närheten av Waldemarsudde samt Stora Vargjakten vid Lappkärrsberget. ”Stoorjacten” var anordnad som en rund central plats från vilken radiella gator var uthuggna i skogen för att ge goda skjutmöjligheter då djuren passerade. Som mest fanns omkring 1500 hjortar i hägnet.


 
...

Visste du att...

Parkens många ekar kan på sätt och vis sägas vara en följd av jaktparken. Genom det omfattande betet missgynnades föryngringen av många trädslag vilket i stället var till fördel för ekarnas utveckling.


 
...