brunnsviken1_455.jpgBrunnsviken. Foto: Lennart Johansson, Stockholms stadsbyggnadskontorGrafiskt element

Naturtyper

I Kungliga nationalstadsparken finns ett tvärsnitt av de flesta av Svealands naturtyper: löv- och barrskogar, ängs- och hagmarker, våtmarker, sjöar och vattendrag samt en lång kust och flera öar.

Vi befinner oss i ett sprickdalslandskap, där höjdryggar omväxlar med dalgångar. Sprickdalarna sträcker sig vanligen från nordost till sydväst och ger landskapet dess huvudstruktur. Där har bildats sjöar och vikar som Brunnsviken och Lilla Värtan samt långsträckta dalgångar med lerjordar. Stora Vargjakten och Lappkärrsbergen är några av de mest markerade höjdryggarna.

Nationalstadsparkens västra del präglas också av Stockholmsåsen med två markerade höjder: Hagakullen – delvis ersatt med rivningsmassor - samt Kvarnkullen norr om Brunnsviken.

Den varierande topografin är en viktig orsak till att det finns många naturtyper. Men det är också ett resultat av hur människan genom århundradena har brukat landskapet. Exempelvis präglades Djurgården under flera hundra år av bete och slåtter, vilket gynnat många arter. Andra delar har fått sin karaktär bland annat genom en omfattande trädplantering. Det anlagda parklandskapet har skapat sina speciella miljöer. Den stora koncentration av ek och andra ädla lövträd som alm, ask, lind och lönn är starkt förknippad med den kungliga jaktparken.

De många olika naturtyperna har gett parken en stor artrikedom. Sett ur ett regionalt och nationellt perspektiv är parkens främsta biologiska värden knutna till ek och andra ädla lövträd.

Skriv ut